Theatre of Pain-maskerna. En tatuering som jag sett fram emot med skräckblandad
förtjusning. Skräck för att jag VET hur petig Jens är med just denna bild ;)
Med rätta dock. Har man ett skivomslag som följt en sedan 1985
så VILL man att det ska bli j-vligt bra om man bestämmer sig för att tatuera det.
Och det BLEV riktigt, j-vla asbra! Det är lite petande kvar förstås.
Men vi är nöjda båda två!
Nu längtar vi till nästa sittning! :)
Några väl valda nyanser av rött/rosa/lila/gult gjorde saken biff! :)
No comments:
Post a Comment